Här kommer återigen ett litet reportage från Chamsin som fortfarande är kvar i Belgien. Tanken med de här artiklarna var från början att vi skulle skriva mycket om segling och hur det är att vara ute på ett sådant här äventyr. Vi har ju dessvärre inte seglat speciellt mycket sedan vår senaste uppdatering, men det har hänt mycket ändå och det är kanske det som gör vår resa till ett äventyr och en stor utmaning. Det vi kommer att ta upp i denna artikel är således de utmaningar som kanske inte direkt är seglingsrelaterade, men vilka man ställs inför vid ett haveri likt vårt vid mastbrottet.

Försäkringar är bra att ha

Det första som hände då vi kom iland och svalt chocken, var frågan vad gör vi nu och hur påverkar det här oss och våra planer? Det vi direkt kom fram till var att vi inte ska ge upp, vi skall ut på haven igen! Därmed var vi tvungna att börja blicka framåt och ta tag i det administrativa jobb som behövdes för att vi skulle få en ny mast och komma iväg så fort som möjligt igen. Försäkringsbolaget Pantaenius, vilka vi använder oss av, var mycket tillmötesgående redan vid vår första kontakt dagen efter vi kom iland. Kanske hörde de vår frustration och hjälplöshet över telefon. För vi var ju i en situation då det helt plötsligt är andra än oss som har avgörandet om vår närmaste framtid i sina händer. Det vår kontakt på försäkringsbolaget var tveksam till var hur lång tid det skulle ta att få fram en ny mast. Det ligger ju trotts allt inte så många beggade First Class 10 master och skräpar då det är en ovanlig båt, dessutom så brukar leveranstiden för en fabriksny mast ligga mellan en och två månader. Detta var både en god och en nedslående nyhet, givetvis extremt lättande att vi så tidigt fick veta att Pantaenius var beredda att stå för en ny mast, men samtidigt så såg vi oss själva sitta i Belgien och huttra fram till januari samtidigt som temperaturen skulle sjunka allt mer, vindarna tillta och pengarna sina.

Det var med andra ord bara att komma igång och hitta en lösning. Det var nu upp till oss att hitta någon som kunde leverera en mast på kortast möjliga tid! Med hjälp hemifrån och internets oanade resurser fick vi tag på en del nummer, bland annat till Selden som har sin fabrik i södra Holland inte så långt ifrån oss. Där fick vi meddelandet att de sannolikt kunde bygga en mast på lite drygt två veckor, men att då de aldrig tidigare levererat en FC 10 mast tidigare och troligtvis behövde två veckor för att mäta och räkna på hur en sådan mast skulle byggas. Dock hjälpte de oss att komma i kontakt med sin lokala återförsäljare i Belgien Steve Wittenvrongel! När vi väl kom i kontakt med Steve gick det fort. Vi meddelade att vi behövde en mast fort som stryk och att tiden var den viktigaste faktorn. Vi fick snabbt in offerter från Seldén, Spar Craft och Zspars och efter att Steve dragit i alla möjliga trådar och vi fick beskedet från Zspars att de kunde leverera en ny mast på två veckor om de kunde få en bekräftelse och betalning samma dag!

Hjälp från Wittenvrongels

Nu gick telefonerna varma! Det gällde att snabbt bekräfta med Pantaenius att det var OK att ta det bud vi fått från Zspars samt övertyga dem om att betala förskottet samma dag. Väl i telefon med försäkringsbolaget ställdes vi dock inför en svår situation. Kostanden för mast med tillbehör samt två segel närmade sig takbeloppet som vår båt var försäkrad för. Vi fick beskedet att man övervägde att klassificera händelsen som en teknisk totalförlust och där med lösa in vår älskade båt! Efter att vi fått ta ställning till detta och med darr på rösten meddela att vi inte ville ha pengar utan en hel båt togs beslutet att vi skulle få en ny rigg! Där med beställdes en ny mast från Zspars och vi begav oss mot Wittenvrongels egna brygga i Blankenberge.

Därmed var det mest akuta löst, men nu ställdes vi inför en helt ny utmaning, vi skulle ligga still i två veckor. För att fördriva tiden började vi ta tag i mindre problem samt spenderade tid hos bekanta i Belgien. Även om det var bekvämt att sova några nätter i riktig säng, stod alla på tå för att komma vidare. Samtidigt som vi väntade kände vi att det sakta blev kallare och kallare samt tiden knappare och knappare. Vi hade trotts allt en hel del segling kvar ner till Kanarieöarna, både den engelskakanalen med tidvatten och kalla vindar och framför allt Biscayabukten låg framför oss. Av allt de vi hört från mer erfarna långseglare både här och hemma så borde vi ställa in oss på att vänta minst någon vecka på en väderlucka att ta sig över Biscaya i. Med denna överhängande risk bestämde vi oss för att i alla fall börja titta efter transportmöjligheter. Då vi absolut inte hade tid att åka på några mer förseningar om vi ville spendera mer än någon vecka i Karibien. De första transportofferterna vi fick in landande på runt 100 000 kr för att transportera båten till Vigo i Portugal. Detta kände vi genast var på tok för mycket pengar och det fanns inte en möjlighet för oss att ens fundera på transport om sådana priser var standard. Vi vände oss därför åter igen till våra nya vänner på Wittenvrongel för att se om de möjligtvis hade några idéer. Efter ytterligare en insats från bröderna Wittenvrongel fick vi ett anbud på ett betydligt billigare alternativ och nu var det transport hela vägen ner till Cadiz som gällde. Nu fanns faktiskt alternativet på bordet och vi stod inför valet och kvalet om vi skulle segla eller transportera båten ner till Spanien.

Till Cadiz med lastbil?

Efter mycket funderande och kalkylerande tog vi beslutet att det var transport som skulle användas för att få ner båten till Spanien då vi kände att vi inte hade råd att lägga mer tid på att bara vänta på rätt väder. Det kändes oerhört jobbigt att ta det beslutet, då vi ändå lagt ut från bryggan i Sverige med målet att segla ner till Kanarieöarna och inte åka lastbil. Väl efter vårt beslut gick allt återigen fort; masten kom i fredags kväll (efter att hela Zspars fabrik lagt in extra timmar bara föra att få masten klar i tid), på lördagen drog vi i fallen samt monterade vant och spridare. På måndag skall all elektronik monteras, tisdag på och avmastning, onsdag skall båten upp på en trailer för att sedan köras till Spanien.

Vi mår bra men får inte ge några detaljer innan rättegången

När allt såg ut att ordna sig kan man lätt tro att de stora problemens tid var över, men ack så fel. I stil med vårt tidigare flyt så har vi nu råkat ut för vår kanske största motgång hittills. Under lördagskvällen råkade vi ut för något som för visso kan hända var som helst då man råkar befinna sig på fel platts vid fel tidpunkt, men kanske inte hör till vanligheterna. Tre av oss besättningen blev skjutna och fick spendera natten på sjukhus och polisstationer. Detaljerna kring händelsen kan vi dock inte redogöra för innan rättegången, men vi mår alla efter omständigheterna bra och inte heller detta kommer att kunna stoppa oss nu när varmare vatten strax finns inom räckhåll.

Följ grabbarna på Chamsin på deras facebooksida