Besättningsbyte för Sjöräddningssällskapet i Medelhavet

Sjöräddningssällskapet har nu varit nere med sina två båtar i Grekland i två veckor. Det är dags för den första besättningen att lämna över till kommande besättning. Läs om detta i pressmeddelandet från SSRS nedan.

PM SSRS

Sjöräddningssällskapets insats på Medelhavet har nu varit igång i två veckor. 93 liv har räddats, varav 36 senast härom natten. Nu är det besättningsbyte på Samos.

Nu är den andra omgången besättningar på plats i Medelhavet. De kommande två veckorna ska sjöräddarna Anna, Fredrik, Sven, Ulf, Jonas och Josef undsätta flyktingar i sjönöd med bas på den grekiska ön Samos. Sjöräddningssällskapets verksamhet i Medelhavet har varit i drift i drygt två veckor och har redan räddat 93 liv. Senast under natten till idag undsattes 36 personer, varav åtta barn, som blivit strandsatta på en mycket svårtillgänglig klippa längs den sträcka på nordöstra Samos som kommit att kallas "Dödens kust", då många flottar förliser här.

Insatsen finansieras av Schibsteds insamlingskampanj Gula Båtarna, PostkodLotteriet och enskilda donatorer.

Två av besättningsmännen som nu åker ner till Grekland:

Anna Henningsson

Ålder: 47

Yrke: Narkossköterska på Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Bostadsort: Årsta, Stockholm

Familj: Singel

Fritidsintressen: Umgås med vänner, resa, träna.

Räddningsstation: RS Möja och RS Stockholm

”Jag är tidigare yrkesofficer med inriktning mot sjukvård, brand- och flygräddning inom Flygvapnet. Jag var stationerad i Norrköping och Uppsala, men hade i princip hela Sverige som arbetsplats eftersom jag arbetade med sjukvårdsutbildning av soldater. Jag lämnade försvaret efter 10 år och började läsa till sjuksköterska och specialiserade mig senare till narkossköterska, vilket jag jobbat med de senaste sex åren. En av mina viktigaste erfarenheter från försvaret har jag med mig från mitten av 90-talet. Då var jag chef för en FN-styrka i Bosnien. Det var många utmaningar. För det första var kriget på Balkan inne i en stökig fas, det var en helt annan sak att arbeta där jämfört med att jobba här hemma. Dessutom hade vi med oss frivillig civil personal, vilket ställde helt andra krav på ledarskap jämfört med att bara jobba med militära kollegor.

Den erfarenheten tar jag med mig till Grekland nu, liksom det jag dagligen ställs inför i mitt arbete: Att snabbt kunna ta beslut i stressade situationer och att arbeta med människor i kris. Nästan allt på jobbet handlar om akuta situationer på liv och död. Det kräver att jag kan vara flexibel och tänka utanför boxen.

Min första tanke när jag hörde om att Sjöräddningssällskapet skulle åka ner till Medelhavet var att det är ett fint uppdrag vi ska göra, där jag verkligen kan åka ner och göra nytta. Jag blev väldigt stolt över att bli uttagen och att mina kvalifikationer gör mig lämplig. Samtidigt är jag ödmjuk inför uppgiften.

Jag kom med som frivillig sjöräddare för fem år sedan, då jag höll i en stor sjukvårdsövning för Sjöräddningssällskapet. De som var med ville ha min kompetens ombord och frågade om jag ville vara med. Jag är inte uppvuxen på sjön, men organisationen passar mig ändå jättebra, jag gillar att vi alla är frivilliga och har olika bakgrund men är där för att rädda tredje man. Min bästa egenskap som frivillig sjöräddare är att jag är stresstålig och strukturerad i jobbiga situationer. Har nog alltid varit det, men jag har självklart kunnat träna upp det ytterligare på mina arbetsplatser. Dessutom har jag i mitt nuvarande yrke fått mycket kompetens kring att möta barn i krissituationer, vilket är ett stort plus också som sjöräddare.

Lite extra roligt är det att jag ska få vara på ”min” båt i Grekland. Rescue Handelsbanken Liv ligger vanligtvis i Möja, där jag är frivillig. Och så måste jag få ge min underbart stöttande chef ett tack för att jag kan åka. När jag sade att jag ville det var svaret ”när du än åker så löser jag det”. Det stödet känns helt fantastiskt!"

Fredrik Sundberg

Ålder: 42

Yrke: Sjökapten

Bostadsort: Västkustbo i exil i Kalmar

Familj: Fru

Fritidsintressen: Sjöräddning, segling och skidåkning. Vatten i de flesta former.

Räddningsstation: RS Kalmar

”Jag är född i Göteborg och flyttade upp till Orust under högstadiet. När jag var 13 år seglade jag skolfartyg för allra första gången, det blev min väg in i sjöfarten. Sedan dess har jag seglat många segelfartyg, bland annat den danska fullriggaren Georg Stage, det var där jag gjorde min matrosutbildning.

Jag läste till sjökapten och påbörjade min mastersutbildning på Chalmers i Göteborg. Sedan 1998 har jag jobbat som styrman och kapten, mestadels på tankbåtar men även segelfartyg. Bland annat på Gunilla, den seglande gymnasieskolan i Göteborg.

De senaste fem åren har vi bott i Kalmar. För ett par år sedan när jag jobbade på en tankbåt var jag med och räddade två hummerfiskare tillsammans med räddningsbåten Ilse Sanne från RS Käringön. Då kom jag på att jag också ville engagera mig som frivillig. Jag tog kontakt med stationen i Kalmar och har varit frivillig sjöräddare sedan dess.

Jag är en ganska lugn och strukturerad person, som lyckas få saker gjorda även när det hettar till. Jag är trygg i min befälhavarroll. Det viktigaste ombord är samarbetet, men det är också viktigt att i rollen som befälhavare kunna fatta beslut när det krävs.

Det kändes som en ynnest att bli utvald att få åka ner. Att få åka ner i ett tidigt stadie, som den andra omgången, känns väldigt spännande. Vi är lite pionjärer. Innan jag bestämde mig pratade min fru och jag igenom riskerna. Jag är inte rädd för min fysiska säkerhet, mer om vad man kommer att vara med om där nere och hur det påverkar mentalt. Men jag känner mig trygg i den uppbackning som finns på Sjöräddningssällskapet.

Det är med lite skräckblandad förtjusning jag nu packar för att åka ner. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför det faktum att vi möter folk i nöd och som är lidande på olika plan. Risken att behöva lämna någon i vattnet om det är många båtar som välter samtidigt är ett skräckscenario. Men det känns väldigt bra att kunna hjälpa till med något jag verkligen kan. Att jag kan göra något mer än att skänka pengar. Pengar är också viktigt men här kan jag också använda min kompetens. Speciellt just nu när det verkar vara brist på både båtar och räddningspersonal i Grekland. För vilket land kan förbereda sig för den mängd flyktingar som nu kommer?

Jag har länge funderat på vad vi på Sjöräddningssällskapet kan göra för att hjälpa, och ibland undrat varför vi inte gör något. Så det kändes väldigt skönt när det väl hände något och Sjöräddningssällskapet fick möjlighet och medel för att åka. Dessutom var det perfekt timing för mig som för närvarande inte har jobb som kapten.”

Top