MANGE OLSSON 1949−2013

Maj 03, 2014 @ 21:02:22   Foto Rick Tomlinson Text SEARCHMAGAZINE


Mange Olsson  1949−2013

 

 

 

”As a man of the big seas and as a sailor, Mange was one of the world’s best ever. Not because he was the most natural skipper as he did not like to make decisions. Maybe not even because he was the best navigator, or the most technically skilled sailor, but because of his rare and unique talent to inspire and make everyone in the crew come together and become the best they could ever be.

Mange could turn defeats into new energy, he could turn exhaustion into strength. He could turn despair into new hope. But however great he was a sailor, he was so much greater as a human being. Everyone who passed through the same waters shared his laughter, shared his joy. His endless spirit was a gift to the people around him. He left no one untouched and he made everyone’s life a little better.”
– Carl-Henric Svanberg

Magnus Olsson var en sann idrottsman, skicklig rorsman, smart taktiker och begåvad navigatör. Men mest av allt var han en inspiratör och glädjespridare. En unik personlighet. Det här är inte ett komplett porträtt. Bara ett försök att förmedla lite av den där positiva drivkraften som Magnus gestaltade inom seglingen. Det är ingen lätt uppgift. Men vi har bestämt oss för att göra ett försök.

Göran Juppa Olsson är barndomsvän till Magnus. De har hängt ihop som ler och långhalm, seglat massor och var sportsligt framgångsrika i slutet av 60-talet med Trapezen och i slutet av 70-talet med 505. De ritade båten Big T tillsammans med Pelle Petterson och på senare år seglade de gärna F18 tillsammans.

Magnus växte upp i Bromma utanför Stockholm. Som åttaåring lärde han sig segla på Mälaren och fyra år senare skaffade familjen sommarhus i Haverdal på västkusten. Grannen Göran Juppa Olsson var en ständig följeslagare. – Vi sprang på varandra av en slump, berättar Göran, och perioden fram till hans proffskarriär hängde vi ihop som syskon och träffades i stort sett varje dag. Vi var båda sportintresserade. Magnus hade ett gudabenådat bollsinne och en häftig vinnarinstinkt som tog honom ända upp till bandyallsvenskan. Han höll även på med friidrott men där hade han svårare att hävda sig då han var en ganska tunn och spenslig liten kille på den tiden.

Varken Magnus eller Görans föräldrar var seglingsintresserade. Det var istället några kompisar från Göteborg som tog med Magnus och uppfostrade honom i segling, och sedan tog Magnus med Göran. – Det började med att Magnus fick en Cadet av göteborgarna. En plattnäsad liten segelbåt med ljusblått bomullssegel och en spinnaker på två kvadratmeter. Den härjade vi runt med i Mälaren ganska länge tills vi lyckades övertala våra föräldrar att köpa en OK-jolle. Vi hade ingen som kunde köra oss till de lokala kappseglingar men tillräckligt med drivkraft att vid några tillfällen ta oss till de stora sammanhangen vid Rastaholm – på moppe. En satt och styrde och en satt bakåfram och handtrailade.

Det var först när killarna började segla Trapez tillsammans som intresset för kappseglingen tog fart. Efter ett par år i klassen tog seglarduon det naturliga steget till 505 där de kom att skörda stora framgångar. Dock inte till en början. Det var på slutet av 60-talet och klassen dominerades fullständigt av Göteborgare. – Båten var svårseglad och vi låg ett varv efter Göteborgarna. Vi var absolut sist. Det var mörkt när vi kom in på kvällen. Det var hemskt. Men vi gnetade på och det var mycket tack vara Magnus entusiasm, vilja och jävlaranamma att ”vi skall minsann visa dem”. Magnus och Göran lyckades vända trenden och tog så småningom två SM-titlar i klassen i mitten på 70-talet.

Efter gymnasiet valde både Magnus och Göran att utbilda sig på KTH, parallellt med seglingen. De tog examen ungefär samtidigt och inte långt därefter startade ett nytt kapitel i Magnus liv. – Jag minns så väl minuten då vi står där nere på Bergviksvarvet och Magnus säger ”jag skall viga mitt liv åt segling”. Det var 1975. Han var en väldigt ambitiös och framgångsrik dataingenjör och hade fått ett jobb på Digital Equipment. Samtidigt hade han fått ett erbjudande av Pelle Petterson att var med i historiens första svenska America’s Cup satsning. Där skiljdes våra vägar för första gången. Jag har alltid sökt trygghet i livet. Det ville Magnus absolut inte ha. Han kastade sig gärna ut i tomma intet, avslutar Göran Olsson.