PANTAENIUS BOHUSRACET INSIDE OUT

November 16, 2012 @ 21:00:23   Foto Search Magazine och Pantaenius / Kirstin Grosskopf

Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf

PANTAENIUS BOHUSRACET INSIDE OUT 

 

Årets upplaga av Pantaenius Bohusracet blev ett av de tuffaste racen sedan omstarten 2007. Av 131 startande tog sig 84 i mål. Vi var tyvärr inte en av dem och snöpligt nog var det inte vädrets makter som fick oss på fall utan en smaklös räkmacka.

 

Beslutet kanske inte var helt genomtänkt och kappseglingen minutiöst förberedd men ingen kan anklaga oss för oföretagsamhet. Jag inledde min karriär som F18-gast för lite drygt ett år sedan. Under första säsongen låg fokus på båthantering och bankappsegling. I år ville vi utmana ytterligare och hade lite löst pratat om långdistanskappsegling. Under ett besök i Marstrand råkade vi av en slump höra att det var sista anmälningsdagen till populära Bohusracet och det tog ungefär tre sekunder att slå numret till Pär Bäck (Mr Bohusracet himself) och göra en muntlig anmälan. Sagt och gjort. Nu hade vi gett oss in i leken och fick leken tåla. Med 11 dagar på oss att utrusta båten och ladda upp kändes det just då som om vi hade all tid i världen.

 

   För er som inte känner till Bohusracet kan man beskriva tävlingen som seglingens Vättern Runt. Det är Nordens största distanskappsegling på cirka 170M med endast två besättningsmän och den arrangeras årligen av Uddevallaklubben SS Viken Ägir. Tävlingen tar mellan 26 och 47 timmar att genomföra. Banan startar i Uddevalla utanför Rödön, seglas söderut till Marstrand, vänder norrut och följer Bohusläns kustlinje upp till Norge, vänder söderut igen för målgång i Smögen där tävlingsledningen välkomnar med varm fisksoppa och en kall öl.

 

   En F18-katamaran är en jolle och egentligen inte gjord för den här typen av kappsegling. Många av de detaljer och moment som är självklara på en kölbåt blir komplicerade och ställer extra krav på kreativiteten. Vi började med att gå igenom seglings- och säkerhetsföreskrifterna. Vi investerade i torrdräkter, lycrasockor, varma sockor, rejäla våtskor, mössor, handskar och jerseys från Gill. Oavsett vad som väntade oss det närmaste dygnet skulle vi i alla fall ta oss igenom det med stil!

 

   Det är avgörande att vara bekväm i sin utrustning. Minsta lilla känsla av obehag växer för varje timme på vattnet. Ett litet skav utvecklas snabbt till smärtsamma sår och när väl seglingen är igång är det svårt att göra någonting åt saken. Jag hann t ex inte provsegla min torrdräkt och var rädd för att ”klippa ner” muddarna för mycket. Jag lät dem därför vara trots att det var lite trångt runt halsen och mycket riktigt; det började svida redan efter en timme och ni kan ju tänka er hur jag såg ut efter 16. Ett annat tips är att använda underkläder i syntetiskt material och skaffa sig ett riktigt bra underställ för att inte fånga in fukt närmast kroppen som lätt kyler när tempot ombord sjunker.

 

   Flytväst är en självklarhet när man seglar F18 men våra behövde kompletteras med visselpipa. Ankare är inte helt fel att ha ombord men var? Livlina - det värsta som kan hända inomskärs är att man får simma några hundra meter men på öppet hav, speciellt i mörker, är det en trygg och billig livförsäkring att vara surrad. Utrustning för länspumpning och brandsläckare kändes överdrivet på en F18 men en svamp och kopp fick följa med ifall vi skulle ta in vatten. Lanternor hör inte heller till den ordinarie utrustningen på en F18. En hyfsat enkel lösning är att fästa lampan med självhäftande kardborreband i toppen av seglet och säkra med tejp. Det gäller dock att sätta på ljuset innan man hissar segel och kontrollera batteritiden. Arrangemanget kostar i fart och man riskerar förstås att förlora utrustningen om det blåser kraftigt eller om man kapsejsar. Alternativt kan man välta båten vid bryggan och fästa lanternan i masten. Oavsett hade det suttit fint med en fjärrstyrd variant.

 

   När det gäller kommunikation och navigering tog vi det säkra före det osäkra. Tactic-kompassen monterades som vanligt på bogsprötet tillsammans med en kompletterande ficklampa. Vi investerade i en liten och kompakt marinradio från Icom (VHF IC-M23). Den är ny på marknaden och lockade oss dels på grund av dess behändiga storlek, dels då den verkade okomplicerad och lättanvänd. Bakgrundsbelysning av knappsats och display samt funktionen ”Float’n Flash” verkade också vettigt i vår situation.

 

   Vi hade totalt tre iPhones med oss (varsin i fickan och en i packningen) samt två iPads (en lättillgänglig runt halsen och en i reserv i väskan). Vi testade två navigeringssystem för mobil och platta; Seapilot och Navionics. Självklart skall man gå igenom rutten i förväg och spara olika vägalternativ beroende på väder. Båda systemen fungerade bra. Inför gärna en rutin och lås er iPhone/iPad efter användning då skärmen är känslig och gärna lever sitt egna lilla liv. Vi råkade t ex radera rutten vid ett tillfälle vilket skapar onödig stress i en redan pressade situation. Vattentäta skydd som t ex Aquapac och extrabatterier är ett måste på en F18.

 

   IPad-formatet var överlägset i svag vind kombinerat med mörker. I dagsljus var den näst intill omöjlig att läsa av och så fort vinden ökade till trapetssegling blev den otymplig. Vi navigerade oss fram i huvudsak med hjälp av iPhonen. Smått men smidigt. Ryktet går att Apple håller på att ta fram en variant som ligger mellan iPhonen och Ipaden i storlek vilket låter som den ultimata lösningen. Utöver elektroniska hjälpmedel hade vi ett klassiskt sjökort med kartfodral (för kajakentusiaster från One Design Center) som fästes på trampolinen med förseglingen riktad mot aktern för att undvika det värsta vattensprutet.

 

   Övrig packning utgjordes av ett litet första hjälpen kit, batterier, tejp, gummiband, verktyg, reservdelar, ficklampor, huvudlampor, paddel, multiverktyg och knivar, byglar, ringar, ett gäng läsglasögon, extrakläder och diverse saker som kan gå sönder på en F18 som kompletta trapetslinor och rorkult.

 

   Dagarna innan startskottet såg vädergudarna ut att bjuda på rejält med vind. Vi räknade med att klara av seglingen på ett dygn men tog med oss mat och vatten för 36 timmar för säkerhets skull. Maten bestod av power bars och ett med omsorg utvalt sortiment av olika chokladkakor. Som krydda till detta hade vi koffeintabletter, smärtstillande och inflammationshämmande. Allt som inte monterades direkt på båten slängde vi bokstavligen talat ner i en vattentät väska som snurrades fast i närheten av mastfoten. Oredan tog kraft och formatet på väskan störde seglingen. Nästa gång kommer vi packa med omsorg med det som skall användas först överst. Väskan skall ha ett platt format och surras fast ordentligt så att den inte flyger omkring.

 

UPP TILL BEVIS

   Efter några intensiva dagar fick vi packat båten på trailern kvällen innan start och kört till Uddevalla för registrering. Regattacentrum ligger vid Bohusläns museum och i anknytning till hamnen och alla båtplatser. På kvällen bjöds det på grill och mingel för deltagarna. Vi bestämde oss för att ha båten vid klubbhuset ute på idylliska Rödön där det finns gott om yta för en F18 och det viktigaste av allt; en ramp. Vi riggade i vacker sommarkväll, vaxade skroven, satte på dekaler och smorde segel samt diverse detaljer för att minimera friktion. Själva tävlingsdagen inleddes med sovmorgon. Vi var på plats vid Rödön i hyfsat god tid och började rigga, packa och klä oss.

 

   Båtarna startar i grupper beroende på hur snabba de är vilket innebär att långsamma båtar startar först och snabba båtar senare. Vi låg i sista startgruppen klockan 16:10. Danny, normalt kvick som en vessla, tog misstänksamt lång tid på sig. Började de många, långa och hektiska dagarna ta ut sin rätt? Med Gopro-kameran på huvudet sjösatte vi båten i senaste laget och när startskottet går guppar vi bakom Rödön i totalt stiltje. Cirka 10 minuter för sent passerar vi linjen och jakten på båtarna framför kunde börja. 

 

   Vi inledde i perfekta förhållanden; frisk vind med krabb sjö. Med ett skrov flygande i luften skar vi behagligt genom vågorna. Vi höll bra fart och efter bara 20 minuter började vi avancera i fältet. Vinden ökade snart och var rent våldsam i de smalare passagerna. Det blev en intensiv och svårseglad sträcka söderut med kraftiga vindbyar. Vi tappade mycket fart vid varje slag då utrustning ombord störde manövrarna. Vi följde pärlbandet av båtar och lade inte mycket energi på egen navigering i det här läget utan fokuserade på fart. Vinden nådde sitt maximum någonstans mellan Rörtången och Marstrand. Vi såg hur luftmassorna pressades ner över land och accelererade i vår riktning som mörka, kraftfulla skuggor över vattnet. Strax efter Älgön var vinden så stark att den inte gick att hantera längre. Vi gick så högt man kan gå och hade minimalt med vind i focken när den får tag under båten och sonika vänder den upp och ner. Det tog en halv sekund att gå från maximalt trapetshäng till sittande position på skrovens undersida. Samma vind hjälpte ett ögonblick senare till att vända runt oss på rätt ”köl” och hela 360-graders-rotationen tog knappt två minuter. Vi pratade om att gå in i Marstrand och vänta ut ovädret men bestämde oss för att fortsätta lite till. Vi lyckades ta oss till Hätteberget utan fler incidenter och gör en hyfsat odramatisk rundning. Vi fortsatte på undanvinden utan gennaker men höll ändå bra fart tack vare härligt swell. Det var en påtaglig kontrast och svårslagen känsla att surfa ner för vågorna efter all rocken roll tidigare under dagen. Vi höll mellan 12 och 15 knop fram till 23-tiden på kvällen då det mojnade rejält. 

 

Starten...Vi behövde inte trängas på startlinjen. Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf

 

   Nu kunde vi pusta ut, inspektera eventuella skador och förluster, dricka och fylla på med energi. Någon enstaka båt siktades men inga konkurrenter. Ett stort fartyg passerade. Solen började dala. Danny frös och kände sig sjösjuk. Vinden avtog mer och mer för att dö ut fullständigt. Nu hade han feberfrossa. Vad är det som händer? Visst hade det gått vilt till men vi har varit med om värre. Stress? Tävlingsnerver? Natten blev tuff för rorsman som krampattacker och diverse våndor till trots höll ett stadigt tag om rorkulten och styrde liggande med slutna ögon efter mina kommandon. Själv satt jag och tänkte på hur magiskt det var att få glida fram i mörkret, se solen gå ner, månen promenera på himlavarvet och känna morgonens första strålar värma i ansiktet. Just där och då kände jag mig väldigt privilegierad. Danny kände sig mindre privilegierad och när han vid fyratiden började yra om döden bestämmer vi oss för att bryta i Fjällbacka.

 

Foto Search Magazine

 

   Nu såg vi flera konkurrenter och det var inte bara solen som fick oss att bli varma i kläderna. Trånga passage tvingade oss att slå var och varannan minut. Vi hade bättre fart än alla andra men fick jobba för varenda meter. Danny kvicknade till och ville fortsätta till Strömstad och med facit i hand var det tur. Seglingen mellan Fjällbacka och Strömstad blev magisk. Vi susade fram på undanvinden mellan 12 och 18 knop och världen glittrade runt omkring oss. Skulle vi ändå inte försöka ta oss i mål? Sista spiken i kistan kom när storskotsvagnen fastnade och vi kapsejsade mellan två öar. Vi hade knapp tid på oss att komma på rätt köl utan att riskera kontakt med klipporna men vi lyckades. Danny lade sig över ”relingen” en sista gång och det svartnade för ögonen. Hans sista krafter var förbrukade. När vi siktade Strömstad tog vi det definitiva beslutet - vi hade gjort vårt i Bohusracet 2012. Efter sju timmar i full action följt av fem timmar total kroppskollaps och lite kappsegling på det är man inte rustad för utomskärssegling trots lockande, pockande, underbara 10 m/s.




Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Vi behövde inte trängas på startlinjen. Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Search Magazine


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Tidig frukost utanför Fjällbacka. Foto Search Magazine


Foto Search Magazine


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


Foto Pantaenius / Kirstin Grosskopf


LÄS SENASTE NUMRET

page1

DE FEM MEST LÄSTA

HÄPNADSVÄCKANDE KATAMARAN SEGLADES ...

Karin Pelerin använde sin båt flitigt under det tidiga 1900-talet. Foto Sjöhistoriska. Vill du se fler bilder? Klicka på bilden ovan och bläddra med pilarna p...

CHRIS STEELE FÅR FÖRSTA TOURKORTET ...

World Match Racing Tour har startat en julkalender, men en nyhet per dag. I onsdags (lite ...

Veckans övning vecka 48

Dags att bygga upp armstyrkan! Denna vecka och nästa kommer tips på två b...

JULKLAPPSTIPS TILL SEGLARE - SEGELS...

Det börjar bli dags att tänka på julklappar och här kommer ett tips f...

Franska flottan möter Sébastien Jos...

På natten mellan torsdag och fredag (1 - 2 december) besökte franska flottan yt...

















































x