”Jakten på de försvunna skorna”

VAR: Starbåtsregatta på Bahamas

NÄR: Tidigt nittiotal

ROLLISTA:  Bobby, Hans och hunden i gränden

Walléns fantastiska äventyr

Hans Wallén är en av vårt lands mest meriterade seglare. Han började vinna stora mästerskap redan som junior men nöjde sig inte förrän han tog sin OS-medalj. Förutom att vara en duktig seglare, som presterat i allt från Drake till Tornado, är Hans också känd för att vara en mycket underhållande historieberättare som gärna delar med sig av mer eller mindre sanna berättelser hämtade ur hans rika seglarliv. Här följer en av dessa fantastiska historier, tänk om någon hade haft en kamera.

Vad hände?

Sist (#3 2014) handlade det om en regatta där allt gick fel. Den här berättelsen är av samma karaktär men med annan utgång. Märkligt nog hade både Hans och Bobby glömt den episka comeback som strax skall beskrivas. Tursamt nog har en annan av svensk seglings stora historieberättare memorerat händelseförloppet. Tack vare Björn Hansen, en idrottshistoriskt intresserad matchracingexpert från Åmål och Åland, har historien bevarats för eftervärlden. Björn är för övrigt en av få inom svensk segling som kan mäta sig med Hans i berättandets sköna konst. Search snappade upp detta guldkorn en vindstilla dag då flagga-A hängde rakt ner och Hansen med besättning fördrev tiden genom att berätta historier och sjunga de 17 verserna i Taubes Möte i Monsunen.

I #2 2014 kunde du läsa om hur Hans och Bobby Lohse fann varandra. Hans hade kämpat ett tag i Starbåten utan att riktigt få till det. Han var övertygad om att det enda som saknades var en besättningskamrat som både var stor nog och tillräckligt samarbetsvillig men sökandet hade gått trögt. När Hans och Bobby väl träffades kändes det rätt från början. De var förvisso två väldigt olika individer men de fann varandra snabbt. De blev goda kamrater och hittade receptet för ett framgångsrikt samarbete. Hans tänkte ofta på vilken tur han hade haft som hittat denna före detta spjutkastare som blev polis men som nu tagit tjänstledigt för att ta medalj i OS. Men vägen dit var naturligtvis inte helt rak. Starbåtsklassen var stenhård och det är en erkänt svår båt att bemästra. Men med Bobbys 130 kilo som motvikt, hans goda humör och vinnarskalle hittade de bra fart och duon utvecklades snabbt. Efter att ha tränat hemma och mätt sina krafter mot de europeiska besättningarna kände de sig mer än redo för den första stora regattan med riktigt bra motstånd – vinterregattan på Bahamas. Med massor av självförtroende och ett enormt seglingssug lämnade de ett mörkt och kallt Sverige bakom sig för att visa världen att det fanns en ny ung Starbåtsbesättning från Sverige att räkna med.

Väl på plats på Bahamas riggade de båten och stack ut och tränade. Den sköna känslan och flytet från försäsongen infann sig direkt. De var snabba, de seglade smart och avslappnat men framför allt hade de fantastiskt roligt. Gång på gång fick de anledning att glädjas när de insåg att de faktiskt matchade farten hos de allra bästa. Taktiken kändes lätt då de alltid hade bra flyt och hamnade i fas med skiften. Sista träningsdagen avbröt de faktiskt tidigt då allt kändes perfekt. De tog upp båten på land för att göra lite finjusteringar och vila inför den stora dagen. Bobby sköljde utrustningen och hängde den prydligt på tork. Bobby var extra varsam med Hans slitna underställströja som var med redan då han sopade banan i E-jolle klassen. När det kom till gamla favoriter hade Bobby själv ett tungt beslut att fatta den här dagen. Tiden var kommen att ta farväl av ett par gamla trotjänare, hans slitna löparskor i storlek 47. Han hade fått dem i samband med sin Finnkampsdebut och de hade även blivit hans favoritseglarskor. Men man kan inte vara för sentimental, intalar han sig själv, och med sorg i bröstet tar han avsked och slänger de stora skorna tillsammans med ett par spruckna lattor i en soptunna.

En stund senare kommer Hans tillbaka med kalla drycker och amerikanska smörgåsar som var en hel fot långa. Med de jättelika mackorna i handen kör de en hederlig svensk fika med Starbåtens däck som bord. De är avslappnade och på gott humör. De var helt enkelt ett lag som visste att de skulle skrälla på regattan, topp tio minst och det skulle inte ens vara svårt. Hans råkar titta förbi Bobbys breda axlar och plötsligt vidgas hans ögon av skräck. Han höjer ett darrande finger, pekar bort mot staketet och säger; ”Skorna! Var är skorna Bobby!” Bobby vänder sig om och ser ett 32 cm brett glapp där hans skor hade hängt. ”Jag vet Hans, jag har slängt dem. När vi är klara här åker vi och köper nya.” Hans är nu nära bristningsgränsen men får ur sig ett sammanbitet; ”Men Bobby, de är ju turskor! Bobby, turskor, vi måste hitta dem!” Efter en kort stunds eftertanke återfår Bobby sitt fokus och inser sitt stora misstag. ”Du har helt rätt Hans, vi måste hitta dem, följ efter mig”.

En mycket stor och en lite mindre man syns rusa i riktning mot soptunnan. Väl framme sliter de upp locket på tunnan som visar sig vara helt tom. Först känner de stark ångest och total uppgivenhet men då hör de dieselmullret från en sopbil som accelererar iväg på gatan ut från klubben. De sätter fart igen, hoppar över ett staket, spurtar över en gräsmatta och rundar en man som ligger och dåsar under en palm. De lyckas genskjuta lastbilen och hoppar ut i gatan med utsträckta händer. Det är en ganska sur bahamansk sopbilschaufför och hans unga medhjälpare som kliver ner från lastbilen. Hans pratar fort men lyckas förklara. Så snart gubbarna hör ordet ”lucky shoes” förstår de allvaret och blir engagerade. Bobby hoppar upp på flaket, känner igen skräpet längst upp i högen och börjar hoppfullt rota. Till en början lugnt och metodiskt sedan allt mer desperat.

Vid det här laget har mannen borta vid palmen kvicknat till och kommer lunkandes. Han är klädd i illasittande slitna kläder och går barfota. Han ser ut som om han njutit lite för mycket av livets goda även om det är tidigt på dagen. När han frågar om någon sett hunden som snott hans nya skor rycker alla till. Bobbys polisinstinkt slår till och han börjar samla fakta. Han konstaterar tidigt i utredningen att mannen har väldigt stora fötter. Det framkommer att mannen hittat ett par superfina skor i lagom storlek i en soptunna någonstans, men minns inte riktigt var. För att fira sitt fynd tog han en kort rökpaus under palmen. Han måste ha blivit lite dåsig och somnat med skorna i famnen. Efter en stund drömmer han om en vild dragkamp med en jättelik best med dreglande käftar. När han vaknar är skorna borta och han inser att han blivit bestulen på sina nya dyrgripar. Förhöret går trögt. Mannens minne av händelseförloppet är fragmentariskt och hans signalement på besten är fantasifullt och minst sagt vagt.

Det är då som sopbilschauffören knackar Bobby på axeln. På andra sidan vägen, i ett gathörn i skuggan av en soptunna, ligger en byracka och tuggar på ett par stora skor. Chauffören visar prov på ett naturligt ledarskap och med bara ett par ord och några handrörelser organiserar han truppen som börjar röra sig mot målet. Wallén gör en kringgående manöver och tar högerflanken. Bobby och chauffören faller lite bakåt i ledet och den yngre sopgubben rycker fram på vänsterkanten. Den barfota mannen uppfattar inget av vad som håller på att hända och står glatt kvar vid sopbilen och trummar i baktakt på en tom färgburk med två spruckna starbåtslattor. Tack vare den välorganiserade manövern blir hunden omringad och skorna kommer åter i Bobbys ägo. De luktar möjligen lite sämre än tidigare, är lite söndertuggade vid höger stortå, men i ett helt seglingsdugligt skick.

Hur gick det då sen? Våra starbåtshjältar var naturligtvis rejält omtumlade men kände samtidigt att de hade ett jäkla flyt i allt de gjorde och en vecka senare står de mycket riktigt överst på prispallen. Tvåan och trean har bråttom ner från podiet, dels för att de fått stryk från en relativt oerfaren besättning från Sverige, dels för att gastens slitna gympaskor luktar så illa. Bobby, Hans och gympaskorna hade gjort en strålande internationell debut.

Text Fredrik Aurell