Svenska kappseglares fantastiska äventyr

Dessa sidor tillägnas bedrifter inom svensk segling som inte alltid kommer den breda allmänheten till kännedom. Inte för att de saknar spänning eller sensmoral utan för att de helt enkelt inte passar inom ramen för det traditionella regattareportaget. Nu är det dags att ändra på det. Den här gången ställer några pillemariska seglare till det för både KGB och den svenska journalistkåren.

Rätt man på rätt plats, del II

OS i Moskva 1980 färgades av det politiska läget. Det kalla kriget var kallt, väst och öst stod i varsin ringhörna. Sovjetunionen hade bara ett halvår tidigare gått in i Afghanistan. Idrott blev till politik och spelen bojkottades av 62 länder. Men mitt i allt detta skulle en Olympiad genomföras och Sverige hade skickat ett gäng duktiga seglare till Tallinn där seglingarna hade förlagts. Där man, 1000 kilometer från Moskva, hade låtit uppföra ett olympiskt seglingscenter i klassisk öststatsgrå betong.

Tallin sailing center. Foto RIA Novosti archive / Sergey Guneev

Olympia. Foto RIA Novosti archive / Sergey Guneev

Kanske var det den ständiga övervakningen eller det lite spända världsläget som medverkade till att de svenska seglarna kände ett behov av att skoja till det lite? Eller också var de bara som seglare är som mest; seriösa och fokuserade på banan men avslappnade och skojfriska så snart de gått i mål.

Det började redan under för-OS då ”Greven” Arved von Gruenewaldt inte kunde hålla sig och ville spela KGB:s hamnvakter ett litet spratt. Varje in- och uttransport ur hamnen registrerades. Vid utseglingen fick alla tre i Solingen sina namn nedtecknade när de vinkade ett glatt farväl åt sina bistra väktare. När de återvände efter dagens segling hade en av gastarna ”råkat” krypa ner under däck. Det blev fullt pådrag och en väldig kalabalik innan KGB fann gasten. Skämtet uppskattades inte överhuvudtaget och Greven fick sitta i förhör långt in på kvällskvisten.

Under själva OS var ännu fler sura vakter och myndighetspersoner posterade i hamnen. Flera nationer upplevde det som beklämmande och klagade. Klagomålen togs uppenbarligen på allvar för plötsligt en morgon hade vakterna fått nya order och nu var de surrealistiskt nog helt plötsligt artiga och inställsamma.

Greven hade lyckats väl med sitt spratt men det mest minnesvärda upptåget får man ändå tillskriva besättningen i Starbåten; Peter Sundelin och Håkan Lindström tillsammans med Tornadoseglarna Göran Marström och Jörgen Ragnarsson.

Tornadoseglarna Göran Marström och Jörgen Ragnarsson. Foto RIA Novosti archive / Sergey Guneev

Foto RIA Novosti archive / Sergey Guneev

Regattan började bra för de båda svensklagen och halvvägs genom tävlingen hade besättningarna en pangdag. Seglingarna avgjordes en bra bit ut från hamnen och på väg in seglar den modernt snabba Tornadon ikapp den gamla vackra Staren som redan då hade femtio år på nacken. Besättningarna möts som i Taubes visa om Taifun. ”Vi höll ganska nära och stoppade maskin, för att preja och ta budskap med oss hem”.

– Hur har det gått för er?

– Spik! Hur gick det för er?

– Grattis! Vi me!

Skratt och allmänt jubel utbryter. I horisonten ser seglarna hur den 314 meter höga radiomasten tornar upp sig. Den är nybyggd och skall snart skicka ut journalisternas rapporter över världen. Sedan växer det 28 våningar höga hotellet ”Oympia” fram. Det hade byggts bara för att husera seglare, press och deras vänner från KGB. Nu kan de också ana den stora inglasade terrassen på seglingscentrats stora huvudbyggnad. Där står journalisterna redo med sina kameror och anteckningsblock. Plötsligt får någon en idé.

Foto RIA Novosti archive / Sergey Guneev

Varför inte skoja till det lite? De bestämmer sig för att byta båt med varandra. Det spelar väl ingen roll vem som gör segertecken från vilken båt? Idag är alla vinnare! Båtar och besättningar fotograferas under inseglingen. Våra seglare bjuder upp till show, de vinkar glatt och gör all snygga segergester de kan komma på. Därav kommer det sig att det blev fel seglare på fel båt på bilderna i tidningarna dagen därpå. Lite barnsligt men väl värt att gott skratt – tyckte nästan alla. Alla utom några få svenska journalister och ganska många representanter för den sovjetiska underrättelsetjänsten.

Men hur gick tävlingarna kanske ni undrar? Ja, det är egentligen en helt annan historia. Men Peter och Håkan fortsatte att segla bra och slutade på en hedervärd fjärdeplats i den mycket tuffa starbåtsklassen. Vann gjorde hemmaseglaren Valentyn Mankin som med denna, sin fjärde OS-medalj, blev historisk med tre guld i tre olika klasser. Ett imponerande rekord som står sig än idag.

Göran och Jörgen skrällde till med ett brons. För Göran blev det startskottet på en lång och framgångsrik karriär som seglare, konstruktör och tillverkare av flerskrovsbåtar. Även i denna klass skapades historia då klassen vanns av brassarna som i Tallinn för första gången knep ett OS-guld i segling.

Text Fredrik Aurell

Foto RIA Novosti archive / Sergey Guneev