Roger "Cloud" Badham

Första gången jag fick bevittna ett av Clouds mästerliga schackdrag på oceankappseglarens arena var under The Race 2000-01. De två katamaranerna Club Med och Adventure, vardera på 110 fot, slåss om ledningen i södra utkanten av högtryckssystemet i Sydatlanten. Vi ligger på tredje plats med Innovation Explorer. Plötsligt ser vi, via positionsrapporterna, hur Club Med gippar nästan ”baklänges” mot sydväst i den fjäderlätta vinden. Med den manövern lämnar Club Med konkurrenten Adventure som ligger mycket nära, på kurs rakt mot nästa waypoint. Clouds sitter och jobbar med Club Med från land hemma i Sydney. Han har upptäckt ett nytt lågtryck som närmar sig från väst. Han uppmanar Grant Dalton och hans besättning att ge sig iväg 120 grader från kursen för att snabbare närma sig den starka vinden längre sydvart. Ett dygn senare är Club Med långt före Adventure, vars besättning är så stressad att man seglar sönder båten och tvingas in till Kapstaden för reparation. På det här sättet får Club Med en ointaglig ledning. Jag fick senare höra att Clouds sov mindre än någon annan ombord under de dryga 60 dygnen som racet varade. Han var i kontakt med navigatören åtta-tio gånger per dag och jobbade i snitt 20 timmar per dygn. Clouds konstaterar: ”Besättningen ombord sov visserligen mer, men jag åt bättre här hemma.”

Inte långt efter målgång av The Race 2001 ringde Bouwe Bekking. Han hade just fått jobb som co-skipper på Grant Daltons Amer Sports One och bjöd med mig som navigatör under VOR 2001-02. Från den våren fram till mitt sista VOR 2008-09 hade jag förmånen att jobba ihop med Clouds. Det mest framgångsrika samarbetet var med Orange II och Trophy Jules Verne (TJV) 2003-05 samt Atlantenrekordet 2006. Eftersom TJV ger dig rätt att starta när du vill är ögonblicket man väljer att lämna Ile d´Ouessant väldigt betydelsefullt. Vi ligger redo att starta från julen 2004 och Clouds jobbar hårt för att hitta rätt ”väderfönster”. Själv fokuserar jag på att få datorer och elektronik att fungera ombord. Plötsligt, en dag i januari 2005, ringer Clouds från Sydney till vår bas i Lorient 100 sjömil från startlinjen: ”Roger, ni måste starta i morgon, ett lågtryck kommer att röra sig ut från Brasiliens kust om 11 dagar. Den fronten måste ni fånga!” Med viss skepsis meddelar jag skepparen Bruno Peyron. Vi undrar båda hur Clouds kan tro på en prognos som ligger så långt framåt i tiden. Osäkerheten borde vara stor, men han är övertygande.

Bruno och jag vet mycket väl att Sydatlanten kan vara knepig att ta sig över snabbt då stora högtryck ofta blockerar framfarten. Vi bestämmer oss för att lita på Clouds och det beslutet blir avgörande för att vi skall lyckas slå rekordet runt jorden med hela åtta dagar till godo. Än en gång hade Clouds visat sin mästarklass som meteorolog. Under TJV hade vi kontakt via satellittelefon fyra gånger per dygn för att diskutera samtliga vädermodeller som uppdaterades var sjätte timma. Clouds jobbade åtta-nio timmar per dag medan jag som var ombord tvingades arbetade cirka 18 timmar per dygn för att kunna välja rätt väg.

America’s Cup (AC)-vinsten 2017 med Emirates Team New Zeeland (ETNZ) är Clouds allra senaste framgång. Ända sedan 1993 har han varit Grant Daltons favoritmeteorolog. Clouds berättar: ”Jag har jobbat med ETNZ 2004, 2007, 2013 och 2017. Vi brukar arbeta på tre olika nivåer. Först samlar vi in vinddata på platsen för själva tävlingarna, ett arbete som också är viktigt för designen av båten. Nästa steg är att utveckla en högupplöst vindmodell i gribformat. Slutligen gäller det att implementera all information. Vi jobbar på samma sätt inför Olympiska Spel men då med begränsade resurser (Clouds har varit ansvarig meteorolog under fyra OS för Australien och fyra OS för Nya Zeeland (NZ). I AC finns det större belopp nuförtiden. Alan Bond (först med att slå USA i AC) tyckte dock 1983 att det var för dyrt att ha en meteorolog i teamet då en sådan kostade lika mycket som en genua. Inför och under AC brukar jag jobba 12-15 timmar per dygn jämfört med 10 inför och under ett OS. Idag vet man att det jobbet är värt mer än ett segel.”

Jag frågar vilket AC som varit svårast ur meteorologisk synpunkt. Clouds svarar: ”AC 2017 är det tuffaste uppdraget jag haft någonsin. 2016 var vi bara 10 veckor på Bermuda. Att ta fram rätt prognos var viktigare än i något AC tidigare då man kunde ändra så många parametrar på båten beroende på förhållandena. Det skapade mycket press på mig och jag hade ingen assistans på Bermuda. Vår totala budget låg på 25% av Oracles. Det var inte heller tillåtet att samla in data med egen utrustning. Vi var endast tillåtna att ta vindinformation från en officiell vindmätare online. Vi tittade på redan existerande vädermodeller och på molnen i olika förhållanden. Därefter återvände vi till Auckland. Vi kom tillbaka till Bermuda i mars 2017. Då började ett intensivt arbete med att bygga upp basen och flyga båten från NZ. Vi väntade så länge som möjligt med att segla på plats då vi inte ville visa upp ”våra kort” för tidigt. Under racedagarna var pressen på mig stor. Jag började arbeta 04:30 på morgonen för att ha prognosen klar till 07:30. Mina möten med seglarna och/eller med coach och andrerorsman Ray Davis startade vid 08:00. Det var också deadline för att rigga båten för dagen. Det är avgörande att välja rätt utrustning; roder och “vinge” (elevators) på nedre delen av rodret samt foils med rätt “vingspets”(tips).

Båten lämnade bryggan vid 12:30 och kappseglade 14:00-16:00. Ray, som jag arbetat med de senaste 20 åren, var till stor hjälp. Han fanns alltid i en ribbåt på vattnet. En viktig faktor på vår båt var cyklarna. Vi kunde alltid hålla upp det hydrauliska trycket. Vi kunde slå och gippa som vi önskade utan att besättningen blev fullständigt utmattad. Den möjligheten hade inte alltid de andra båtarna. Vår båt var också snabbare i lätta förhållanden jämfört med Oracles. Efter kapsejsningen, i finalen av Louis Vuitton Cup, behövde vi en extra dag för reparationer och det var oerhört viktigt att ta fram en bra prognos. Jag gjorde bedömningen att morgondagens race skulle blåsas av på grund av för mycket vind och med det vågade vi genomföra en större reparation som gjorde att vi kunde vinna racet dagen därpå.”

Clouds, född 1948, började sin spännande karriär med att vinna australiska mästerskapen i ”surf swim” efter att ha tränat fem timmar om dagen i flera år. Sedan följde studier i fysik och meteorologi. Han skaffade sig en PhD i meteorologi och började jobba som meteorolog för en TV-station. Han skrev boken ”Marine Weather Manual” som var den första i sitt slag i Australien. 1977 blev han kontaktad av Ian Murrey som seglade 18-fotare i Sydney Harbour. 1983 kom han in i America’s Cup och började jobba på heltid med kappsegling. Clouds själv har begränsad erfarenhet av kappsegling bortsett från en period i tonåren då han seglade 14 fots skiff. Han säger: ”Jag var bättre simmare än seglare!”

Karriären satte fart med Admirals Cup i England där han under många år jobbade med tre-båtslagen från Australien och Italien. Han kom i kontakt med Paul Cayard och jobbade i Pauls olika team i AC och Admirals Cup. Clouds jobbade med Paul då han vann Whitbread/VOR med EF Language 1997-98.

Clouds berättar: ”Jag har jobbat med sammanlagt nio AC och ett tjugotal jorden-runtkappseglingar, nio Whitbread/VOR men också med solokappseglingar runt jorden som BOC och Vendée Globe när assistans utifrån varit tillåten. Just nu jobbar jag med Akzo Nobel i VOR.”

Clouds har också jobbat med mängder av race över Atlanten; Transpac från Kalifornien till Hawaii, Kapstaden till Rio, Melbourne till Osaka och ett fyrtiotal Sydney Hobart Race, ett tjugotal Fastnet Race, TP52 sedan 2006 och mängder med One och Two Ton Cups på IOR-tiden.

Sedan internet kom 1994 ändrades arbetssituationen betydligt: ”Från 1994 arbetar jag ofta hemifrån. Dessförinnan reste jag mycket med massor av utrustning; väderballonger, radioapparater och skrivare. Idag när jag reser har jag bara med mig min laptop.”

Något som inte så många känner till är att Clouds sedan 2007 jobbar med Ferrari-teamet i Formula 1. Där gäller det mest att få rätt däck på bilen (regn), rätt växellåda (vind) och justera motorn (temperatur). Något som jag heller inte visste var att Clouds jobbat med tusentals transport- och cruisingseglare över hela världen och hjälpt familjer och soloseglare som seglat jorden runt utan brådska.

Som om inte allt detta skulle räcka har Clouds ett par andra viktiga intressen. Han har med sina egna händer planterat omkring 100 000 träd i tre olika områden som han äger eller har ägt. Hur många privatpersoner har gjort något sådant för att förbättra miljön på jorden? Och det är inte bara hans fru Margret, deras tre barn och barnbarn som uppskattar Clouds kunnighet som kock. När min fru och jag honom besökte honom i hans sagolika hus, just ovan stranden söder om Sydney, blev vi mycket väl omhändertagna. Det hindrade inte Clouds att varje dag göra sina ”bloody forecasts” och sprida sin underbara humor omkring sig.

Text Roger Nilson