Magnus Lindén har erfarenhet från ett halvt sekel av segling och över 100000 sjömil ombord på ett 50-tal båtar som charterskeppare, leveransseglare och på egen köl som långfärdsseglare. Idag lever han tillsammans med Lucina på båten Sarita i Medelhavet med Aktio på det Grekiska fastlandet som utgångspunkt. Av naturliga skäl har paret därmed koll på en inte alltför välkänd destination i området; Amvrakikobukten.

Vi har haft vår båt i Joniska havet i perioder sedan 2010 och har haft båten på land i Aktio på det Grekiska fastlandet under många vintrar och jobbperioder. Aktio ligger på sydsidan av ett drygt 500 meter brett sund som är öppningen för Amvrakikobukten, eller Artabukten som den också kallas. På andra sidan sundet breder staden Preveza ut sig, en stad med omnejd som vi utforskade under pandemin och tycker väldigt mycket om.

Norrut i Joniska havet ligger öarna Paxos och Antipaxos som man passerar på väg upp till Korfu, liksom Parga som ligger på fastlandet. Söderut ligger Lefkas och om man passerar dess kanal så öppnas nästan som ett innanhav där öarna Lefkas, Kefalonia och Zakintos bildar en barriär mot Medelhavets havsvågor vilket gör seglingen behaglig till öar som Ithaka, Meganisi och Kastos. Här finns det som gör Grekland attraktivt för seglare, det azurblåa vatten, långa sandstränder, byar med inbjudande tavernor och en strålande sol.

Men efter sjösättning brukar vi varken segla norrut eller söderut, vi tar istället vår premiärsegling österut, in i Amvrakikobukten. Ett unikt innanhav där många floder mynnar ut och skapar låga kärrområden där en unik flora och fauna utvecklats i det lite bräckta vattnet.

Google map bild över Amvrakikobukten där våtlandet vid flodmynningar tydligt syns längs den norra kustremsan och den mer bergiga kusten på sydsidan.

I Amvrakikobukten finns många fågelarter som pelikaner, hägrar och flamingos och i vattnet finns gråmulte, sjötunga och ålartade fiskar. Vi har dock sett mest av sköldpaddor och delfiner som brukar dyka upp varje gång vi förflyttar oss i bukten. Och icke att förglömma är de berömda lokala jätteräkorna som till och med omnämns i en Bondfilmen ”For yor eyes only” som värt ett besök för att äta.

Här finns också historiens vingslag med ruiner och lämningar från romartiden. Bukten bildade under 1800-talet gränsen mellan Grekland och det Ottomanska riket fram till 1913.

Bilder från de romerska ruinerna vid Nikopolis. Foto: Magnus Lindén

Vårt första mål brukar alltid vara Vonitsa som vi tagit till våra hjärtan ända sen vi först såg staden. Förutom ett par mataffärer så finns här en marknaden på måndagar då en av gatorna stängs av och där stånden med ditresta jordbrukare avlöser varandra, även den lokala prästen brukar stå i ett av stånden. Där säljs allt från frukt och grönsaker till ägg, honung och fisk. Utbudet varierar beroende på vad som är i säsong men det gör att det som finns där alltid är färskt och gott. 

Marknaden i Vonitsa Foto: Magnus Lindén

Vonitsas marina där de ”permanenta” platserna är till vänster i bild medan de flesta tillfälliga besökare brukar lägga med eget ankare till vid piren som går rakt ut och är ganska öppen för nordostlig vind. Foto: Magnus Lindén

Men under åren har vi upptäckt att Amvrakikobukten är så mycket mera än Preveza och Vonitsa. Vill du läsa mer om området från en båtburen turists perspektiv tipsar vi vidare om platser som Citronviken (Ag Markou på sjökortet), lilla Koronisia, lite större Amphilochia och fiskehamnen Kopraina. Läs mer om de platserna och annat matnyttigt i Amvrakikobukten på bortomhorisonten.nu.

På vägen till bukten utanför Menidi i Amvrakikobukten fick Sarita sällskap av delfinerna som håller till där. De brukar dyka upp när man förflyttar sig i området och säga hej.

Vyn över Vonitsa vi såg 2012 när taxin vi kom med från Aten för färd till båten på Cleopatra Marina hade stannat för att visa oss en fin plats. Då anade vi inte att vad vi såg var en ankarplats vi regelbundet skulle återkomma till och en stad vi skulle ta till våra hjärtan och bli som ett andra hem. Foto: Magnus Lindén