Seychellerna är en sällsam blandning av Bohuslän och Söderhav. Grå slätslipad granit invid vit finkornig korallsand. För den som seglar jorden runt ligger Seychellerna avigt till, norr om Madagaskar och på gränsen till ekvatorns stiltjebälten. För den som seglar hyrd båt ligger öarna bara ett halvt dygn från Sverige. Du möter en lätt, varm monsun och orörd, unik natur.

Vill du se fler bilder från Seychellerna signerade Carina Lernhagen Matz? Klicka på bilden ovan och bläddra med pilarna på vänster och höger sida.

Ordet stress existerar inte på kreol, det lokala språket på Seychellerna. Ordet ”demen” används däremot flitigt. Det betyder imorgon. ”Napa kitouz ki pa trouv son brenzel” är också ett användbart uttryck. Det betyder: ”Du kan alltid få tag i en aubergine när du ska koka din salta sköldpadda.”

Karaktäristiska klippor. Foto: Carina Lernhagen Matz

Det berättar mycket om mentaliteten på Seychellerna. Inte så att man äter sköldpaddor. De 150000 jättesköldpaddor som finns i ögruppen är fridlysta. Nej, på kreol talar man i bilder: ”Alla människor kan hitta en egen vän”, betyder det.

Port Launey. Foto: Carina Lernhagen Matz

Gästfriheten och öppenheten beror säkert på öarnas läge. Seychellerna ligger utkastade i Indiska Oceanen. Det är över sexhundra sjömil till Madagaskar och närmare tusen till afrikanska fastlandet och Mombasa. I själva verket ligger Seychellerna så avigt till att ingen egentligen brydde sig om paradisöarna förrän på 1970-talet. Det var då flygplatsen byggdes på huvudön Mahé.

Vackra vänliga vilda Seychellerna. Foto: Carina Lernhagen Matz

Den förste som satte sin fot i den vita korallsanden och klättrade upp på de branta granitklipporna var istället en engelsman från Ostindiska kompaniet. Han var på väg mot Kryddöarna vid Bali men seglade vilse. Det var 1609 och han konstaterade kort att inga människor fanns på öarna men väldiga horder av jättesköldpaddor och gigantiska saltvattenskrokodiler. Sköldpaddorna finns kvar men inte krokodilerna.

En seychellisk sköldpadda. Foto: Carina Lernhagen Matz

De första nybyggarna anlände till Seychellerna 1770. Det var 27 fransmän och så Mary, den första kvinnan i paradiset. Isoleringen, den förhållandevis måttfulla koloniseringen och exploateringen har skapat en harmonisk blandning av franskt, brittiskt, asiatiskt och afrikanskt. Det gäller allt från språk till mat, kultur och befolkningsstruktur, så du kan alltid få tag i en aubergine när du ska koka din salta sköldpadda.

Strandpromenad på ön Curieuse. Foto: Carina Lernhagen Matz

Banden med England upphörde 1976. Då blev Seychellerna ett eget land. Seychellerna naturskyddade då snabbt femtio procent av sina öar och sitt hav. Det är världsrekord. Det märks i huvudstaden. Victoria heter den och är världens minsta. Här finns inga höga hus och inga stora hotell. Och här finns knappast ens några sevärdheter, utom naturen själv. Invånarna pekar stolta på klockan som står på Independence Avenue och menar att det är en kopia av Big Ben i London. Det är gulligt, men inte sant. Det är klockan utanför Victoria Station i London som har stått modell, och vem minns den som en sevärdhet? Det mest intressanta med Victoriaklockan i Victoria är i själva verket flockarna av flygande hundar som kretsar kring klocktornet. De har vampyrtänder och en vingbredd på drygt en meter.

Vackra vänliga vilda Seychellerna. Foto: Carina Lernhagen Matz

På Seychellerna finns världens äldsta och världens största sköldpaddor, världens bästa fiskevatten och världens största nöt Coco de Mer. Nöten är mest berömd. Den kan väga 25 kilo, skriver uppslagsboken, och har en form som ”starkt erinrar om den nedersta delen av en kvinnobål.” Ön Praslin tillhör tillsammans med Mahé, Silhouette, La Digue och Frégate det som kallas inre Seychellerna. Och det är här vi ska segla. 

Färgsprakande marknad. Foto: Carina Lernhagen Matz

Avståndet mellan öarna är inte mer än 15-20 sjömil och segling och navigation är enkel. Det är i detta område man seglar om man hyr båt på Seychellerna. Det räcker mer än väl för ett par veckor. Här finns öde stränder, men också små krogar och byar. Ett och annat lågt bungalowhotell med utmärkt kreolsk buffé finns också för den som söker civilisation. Fisket är utmärkt. Att ha en rev ute efter båten ger oftast middagsmat och lite till. Under en segling mellan Praslin och Mahé fick vi tre tonfiskar, en regnbågsfisk och en barracuda. Dessutom såg vi delfiner, havsskölpaddor och fregattfåglar. Fiskfångsten är ett tacksamt tillskott. Sortimentet i de små butiker som finns ute på öarna är oftast synnerligen slumpmässigt hopkommet: schampo och öl, solkräm och gamla tårtor, tomat på burk, ett gäng nappar och kanske corned beef. Bunkrar gör man alltså med fördel på basen i Victoria. Men viktigare är stränderna, korallreven, granitformationerna och vattnet. Klarare och fiskrikare vatten för den som vill dyka eller snorkla finns inte. Vattnets briljans är enastående och fisk- och färgrikedomen bedövande.

Fiskmarknad. Foto: Carina Lernhagen Matz

Att hävda rekordfångster är alltid farligt, men på Seychellerna har man landat en Blue Marlin på närmare trehundra kilo. Det räcker till och blir över även om det är en småfisk jämfört med valhajen som också simmar i samma vatten. Den kan bli 18 meter och väga 43 ton. Havet, stränderna och regnskogen är alltså de stora sevärdheterna på Seychellerna och överraskningarna är många. När vi lämnar nationalparken Vallee de Mai på Praslin efter att ha fotograferat Coco de Mer och spanat efter svarta papegojor ringer parkvaktens mobiltelefon. Hon har en Ericsson som spelar ”Helan går! Sjung hopp fader allan lallan lej.”

Text: Erling Matz
Foto: Carina Lernhagen Matz