Under flera år hade vi glädjen att följa Gustaf Hulthe och hans familj på deras resa runt jorden med trotjänaren Caminante II. Nu har vi dragit igång ytterligare en artikelserie med Gustaf som den här gången delar med sig av upplevelser, lärdomar och praktiska tips som kan vara användbara ombord när något går sönder. Gustaf är lite av en MacGyver till sjöss och kan laga det mesta med små medel. Artikeln publicerades första gången i Search Magazine #1(77) 2020 Vårnumret.

För några år sedan låg vi ankrade på Isabella i Galapagos när tsunamilarm gick ut. Alla båtar måste lämna hamnen, byborna sökte skydd i bergen. Vissa fann situationen skrämmande, andra, t ex våra vänner på Dafne, tänkte på fiske. Vi skyndade ut och drejade bi på djupt vatten i mörkret, medan Paul, Lani och döttrarna seglade runt hela natten och drog upp två fina fiskar innan de fällde ankar bredvid oss nästa morgon. Paul som jobbat på sushi-restaurang, bjöd ankarplatsen på kalas kvällen därpå. För många av oss blev detta en aha-upplevelse hur gott sushi kan vara. Otroligt gott! Tillsammans åt vi upp större delen av deras fina yellowfin tuna och wahoo.

Vi har alltid fiskat i samband med segling och lärt oss många sätt att ta vara på fångsten. Frysta filéer och gravade, att konservera eller torka fisk, eller varför inte färska inläggningar med olivolja och ingefära, eller lime och finhackade grönsaker. Bästa nattamaten på vakt är att karva på en salt-torkad fiskfilé med konsistens som italiensk salami, eller steka ett par flygfiskar.

Skipjack, också kallad bonito har ränder på buken och mörkrött kött. Den blir utsökt till hamburgare eller rätter där den ersätter blodiga biffar. Vitlök och olivolja passar bra till.  Ljusare fisk, som barracuda, papegojfiskar och yellow fin tuna är fina till ceviche eller att salta lätt och torka för att ätas redan dagen efter som snacks.

På Christmas Island kör de lokala båtarna runt i hamnen om kvällen med ficklampa och fiskar genom att samla flygfiskarna som hoppar ombord. I tempererat vatten som Biscaya, Spanien-Portugal, ner till Gibraltar är folknöjet att fiska calameres (squid) med spö, antingen från båten i skenet av däcksbelysningen eller från kajen vid en gatlampa. Man ser hur ljuset lockar fram svärmar av nyfikna och nervösa calamares. Vi står där med spöet i hand och skojar tillsammans och smuttar på en öl. När bläckfisken kommer upp sprutar den svart bläck åt alla håll. En spann kan vara bra att ha till hands. Lägg några tior på bläckfiskdrag och ta del av folknöjet! Är fiskelyckan dålig, hör om musslorna är okej, om avalone-snäckorna på klipporna är lovliga och vilka regler som gäller för att samla ostron och hummer. Ta med en spade och en tom ölback till stranden i lågvatten; gräv upp sand och sålla fram vita fina små musslor med ölbackens gallerbotten. Häng backen under båten över natt, så kommer sanden ut och det knastrar inte när man tuggar. Småmusslorna är goda både råa och tillagade med lite vitt vin, vitlök och smör eller ångade i en skvätt havsvatten. Snorkla upp ett par humrar och krabbor att ha till. Ta trädgårdshandske på ena handen, en fiskekrok fäst i en ståltråd i den andra, och dra ut humrarna från deras gömställen under klippblocken med kroken. I många länder är det billigt att köpa en påse råa havskräftor av fiskebåtarna som varit ute och vittjat burarna. Ett trevligt upplägg är att planera knytkalas med de andra seglarna, ägna dagen åt att fiska och samla havets läckerheter i grupper, sen laga små goda rätter tillsammans.

Pilgrimsmusslor som gåva av fiskare i Yttre Hebriderna i Skottland.

Potluck ombord på Caminante.

I de flesta länder är det fritt fram att fiska med harpungevär: en lång pil som får fart av kraftiga gummirep. Då snorklar man gärna med viktbälte och våtdräkt. Ligg alldeles still och håll andan en stund på 3-20 meters djup. Med lite tur kommer nyfikna fiskar fram som du skjuter på nära håll. Det är spännande och man blir snart duktig och alltmer kräsen på vad som är ”skjutbart”. Precis som i annan jakt är det skam att skadeskjuta fisk som tappas genom slarviga skott på långt håll. Köp din speargun i den lokala sportfiskebutiken i t ex Spanien, eller förbered dig och beställ på nätet.

Det är spännande att gå på lokala marknaden. Här stannar vi i en liten by 50 sjömil sydost om Ambon i Indonesien.

Vi har alltid fiskelinor ute när vi seglar. Fiskespö kräver att dreja bi för att få in fisken, och när tång och annat fastnar på kroken åker lätt hela linan ut. Eftersom vår båt är trög att få stopp på har vi istället 2 mm nylonlinor efter båten, direkt fästade i knap. Grov nylonlina fjädrar lagom, trasslar inte, håller i åratal, skär inte in i händerna och fisken surfar strax hjälplöst upp på ytan. Hala in resolut, lyft fisken i ett svep utan tvekan och torka händerna från fiskslem innan du drar upp nappet på den andra linan, annars glider du och tappar tvåan. Vi brukar ta upp linorna en timme efter skymning och sätter ut dem igen i gryningen. En 30-meters lina från varje låring samt en kortare i mitten ger max fångst och minimalt trassel.

Med första gryningssolen i ryggen, innan sjöbrisen sätter in, seglar fiskebåtarna ut längs nordvästra Madagaskar för att släpa sina krokar under dagen och ta med fina fiskar hem när man vänder åter. Här har inte dieselmotorn och trålen utarmat fisket, och yrkesfiskarna försörjer sig ännu med att segla ikapp under hemsydda segel och de navigerar skickligt utan elektroniska hjälpmedel.

En del seglare har skarvat på chock-cord och en julgranspingla på fiskelinan i sittbrunn för att höra när det nappar. Använd smidda, rostfria krokar, 5-7 cm (6/0 till 9/0), och vässa dem ibland med diamantbryne. Dekorera dragen med remsor av en färggrann plastpåse. Man kan trä på en uppklippt tandkrämstub som en bast-kjol runt kroken (kallas colgate-smile) eller köpa färdiga gummibläckfiskar. Principen är samma, draget ska se ut som en squid. Ljusgrön, rosa eller vit/röd funkar bra. Draget ska studsa på ytan någon gång per minut, det ska bubbla och föra väsen. Seglar du snabbt, sätter du sänke i draget. Ståltafs behövs till barracuda, haj och Wahoo. Använd gärna kullagrade lekande. Svarta, långsmala fiskar med mest ben, tänder och ögon hugger ibland nattetid. De kan snurra som en propeller i timmar, och utan lekande blir det då ett oerhört trassel på bortglömda fiskedrag att reda upp i mörkret. Det kan vara otrevligt att lyfta en tung, sprattlande fisk i ståltafsen utan handskar. Med handskar är det lätt att glida, och medan man tvekar tappar man fisken: använd kort tafs så når du att lyfta ombord fångsten i ett svep utan att skära dig. Fiskar man med spö och rulle funkar inte detta, då behövs en huggkrok.

I mangroven längs tidvattenstränderna gömmer sig stora saftiga mud-crabs. Dessa är bland det godaste som finns bland skaldjur. Man kan fånga dem med bur eller köpa dem på marknaden, men mest glädje är att smyga runt på natten i mangroven med ficklampa, blända krabborna och stoppa dem i säcken. Bara tanken att möta en stor anakonda eller saltvattenskrokodil när man vadar runt i mörkret höjer spänningen och får hjärtat att slå fortare. Maria, en söt mamma vi lärde känna i Kolombangara på Salomonöarna, odlar själv sin mat på en liten täppa, men för pengar och spänning snorklar hon ibland efter sjögurkor i en mangrovevik i månskenet eftersom där dagtid finns för mycket krokodiler. Hon tyckte arrangemanget fungerar bra: krokodilerna sover i en annan vik på natten (?!) och så kan hon jobba i trädgården och leka med dottern på dagen. Dessa dubbelarbetande småbarnsmammor.

Text och foto: Gustaf Hulthe