Mikael Stamming började segla vid tioårsåldern i Roslagen. Första klassmästerskapet, i Mustang JR, gick 1969 i Sandhamn, dit de seglade drygt 30 nm från Gräddö. Mikael var äldst ombord, 17 år. Mikael har kappseglat i Norge, Finland, Danmark, Tyskland, England, Monaco, Italien, Spanien, Kanada, Oman, Antigua, St Martin och Thailand. Mest stolt är Mikael över att ha fyra klassegrar i Gotland Runt, han har kommit sexa på Fastnet Race 1991 och tagit VM-silver i Farr 30 år 2012. Han är civ. ing. från KTH i Stockholm, gift med Birgitta, har två barn och två barnbarn och bor sedan 30 år i Skåne. Han är också vice ordförande i SSF styrelse. 

Enligt en gammal regel ”får man inte ha” röda byxor om man inte har passerat Atlanten. I Öresund finns motsvarande begrepp – utan att ha passerat Öresund ”får man inte ha gröna byxor”. Jag har gröna byxor men saknar röda.

Det är den 18 november och invigningen är klar. Många olika nationsflaggor har paraderat och många händer har hälsat och många ryggar har dunkats. Det har till och med varit varma återseenden när jag träffat seglarbekanta, och jag har noterar att det är fler än jag som skiner upp när ansiktena känns igen. Vi är på Las Palmas, Gran Canaria. Om en vecka, den 25 november ska vi segla över Atlanten för att likt Columbus kliva iland i ”Västindien”. Årtusendets största navigationsmiss, det var ju inte Indien, så låt oss säga Karibien istället. Det är dit vi ställer kosan.

Vi är ett gäng sugna seglare som planerar atlantseglingen tillsammans en vecka före start. Vi tränar och bunkrar i Las Palmas för att tillsammans ombord på More 55:an MORE GREY segla till St Lucia. Jag har seglat en More 55 tidigare för ett och ett halvt år sedan, då på ”Heineken Regatta” på St Martin i Karibien. Nu ska vi segla cirka 2800 nm. Är det mycket? Det låter mycket. Ett normalt Gotland Runt är cirka 330 nm. Det blir åtta Gotland Runt ungefär. Eftersom jag redan hunnit med två atlantseglingar låter det inte så farligt, men det är lätt att lura sig själv! I verkligheten tar det cirka två och en halv vecka, utan livsmedelsaffärer, båttillbehörsshopar, varv, mastkranar och tankstationer. Det är nog där en av utmaningarna ligger. Hur ska vi få plats med allt som tio personer behöver under 16 -19 dygn? Alla utrymmen ombord fylls med mat, kläder och annat som behövs, för att inte tala om allt vatten. Tre liter per person och dag ger i storleksordningen 400 flaskor x 1,5 liter bara för mat och dricka. Dessutom har vi vattentankar med 750 liter. Och ska man tänka på vikten, väger bara vattnet nästan 1,4 ton, som förvisso minskar med tiden, men ändå.

Som i ”lumpen”?

Har man gjort militärtjänsten vet man hur det är att bli placerad i ett rum (logement) med helt främmande människor. På en båt lever man ännu närmare varandra. Man delar till och med samma koj med någon som man inte känner. Nåja, så farligt är det inte. Vi har ju alla valt att göra detta tillsammans. Vi gör det för att det ska bli kul. Vi har nämligen valt att seglingen över Atlanten ska gå under följande devis: ” vi ska segla fort och ha kul”. Kan det sägas bättre?

Långtråkigt?

Som du nu vet har jag intalat mig att detta är åtta vanliga Gotland Runt, eller ÅF Offshore Race, som det numera heter. Halva tiden är dag och halva tiden är natt. Solen går upp och så går solen ner och då blir det kolsvart. Det är så det är på dessa latituder. Normalt är vädret bra under den här perioden mellan Kanarieöarna och Karibien. Kan vi förvänta oss undanvind det mesta av tiden? Loja vindar som värmer mer än svalkar? Hur många dagar dröjer det innan vi inte ser en enda båt? Kommer det att bli långtråkigt?

ARC – Atlantic Rally Cruise

Vi ska segla ARC som går varje år mellan Las Palmas och St Lucia. Cirka 200 båtar startar samtidigt utanför Kanarieöarnas huvudstad, men det är ingen kappsegling. Alla förväntas ha koll på varandra och rycka ut om någon får problem. Min erfarenhet är dock att om två segelbåtar styr ungefär samma kurs, så blir det en livsviktig kappsegling. Varje möjlighet att trimma om för att öka farten en mikroknop är lika narurligt som att andas. Och att andas är nödvändigt.

Jag återkommer med en rapport när vi väl är ”på andra sidan”.

// Mikael Stamming