I årets stora idrottshändelse, OS i Tokyo, hoppas vi såklart på nya svenska seglingsmedaljer. Men det är också tid att planera för nästa olympiad i Paris. Då finns Martin Strömbergs gren på programmet: havskappsegling. Här funderar han på vägen dit.

Havskappsegling tillför verkligen något nytt till OS-programmet. Mycket är oklart med hur formatet ska se ut men det vi vet är att det kommer vara en mixedklass för två personer och att det antagligen kommer avgöras i ett race utanför Marseille som är cirka tre dygn långt. Vilken båt som ska användas presenteras först om tre år, men vi vet att den kommer vara mellan åtta och elva meter lång.

Sporten kommer att få en helt ny publik som fängslas av en helt unik idrottsupplevelse. Att vinna en OS-medalj är bland det finaste en idrottare kan göra. Jag har aldrig känt att det funnits en klass i OS som passar mig så för min egen del har en ny dörr öppnats. I Sverige bör vi skapa en struktur som ger förutsättningar för att svenskar ska kunna stå på pallen.

Havskappsegling är ju en gren där vi har en stolt tradition. Och i dagsläget har vi en stark bredd. Det är många som seglar dubbelhanded i tävlingar som Bohusracet och 2star. Men vi är långt från att ha den spets som finns i till exempel Frankrike. Där har vi, och många andra seglingsnationer, en lång resa att göra.

Det är bra att det redan nu finns en debatt om hur den resan ska se ut. Jag ser två viktiga mål. För det första behöver fler seglare ge sig in i längre havskappseglingar på öppet hav som till exempel Gotland Runt och Baltic 500 Challenge. Det är tävlingar som liknar den som kommer att seglas i OS. För det andra anser jag att det bästa sättet att höja nivån i Sverige är att komma överens om en entypsklass som används i flera tävlingar. I dagsläget seglar vi mycket SRS. Det är inte dåligt, men för att skapa en bättre konkurrens med helt lika villkor behöver vi en entypsklass. Givetvis är det en kostnadsfråga för förbund, klubbar och enskilda seglare att vara med och skapa den strukturen. Men det behöver inte vara en enorm investering. Det skulle kunna vara med Fareast 28:an, en båttyp som redan finns på många platser i landet. Det är ingen perfekt klass för kappsegling på öppet hav men den kan vara tillräckligt bra. En dröm skulle vara en flotta av Figaro 3:or, men då är prislappen en helt annan.

Det viktiga är att vi hittar en entypsklass och att vi får fler lag att satsa på längre havskappseglingar. Det skapar inte bara förutsättningar i Frankrike om fyra år utan en plattform för fler unga att få riktiga havskappseglingserfarenheter. Det ryktas idag om att vi kan få se rutinerade namn som Ken Read och Loïck Peyron på startlinjen utanför Marseille. Men med rätt planering är jag övertygad om att ett svenskt lag kan ge dem en tuff match. Det blir också ett steg mot att säkra återväxten inom svensk havskappsegling.

Kuriosa Martin Strömberg

>> Uppväxt på Orust och har studerat på seglargymnasiet i Lerum.
>> Fem år på  World Match Racing Tour med pallplaceringar i alla världsdelar.
>> BMW Oracle under America’s Cup 2007.
>> Seglat Ocean Race fyra gånger: 2008-90 med Ericsson 3, 2011-12 med Groupama (totalsegrare), 2014-15 med Dongfeng Race Team och 2017-18 med Turn the Tide on Plastic.
>> Segelmakare och segelansvarig i Ocean Race och America’s  Cup.
>> Ambassadör för Optimist för havet samt hamnstopp för Ocean Race i Göteborg 2015 och 2018.
>> Utpekad som framtida ambassadör för FN.